annicaoqvist

En dikt om livet

Jag har snubblat runt i hela mitt liv
Inte vetat vilken riktning jag skall gå
Benen har fört mig dit dom vill
Världen har fått någon som inte går att förutspå
En flicka med en tung väska
Egenskaper som få
Intressen som livet
Och frågor som ingen kan svara på
När det mörka smyger henne kring benen
om natten när tankarna yr
Då undrar hon vad som är meningen
Ända tills dagen gryr
Om dagen då allt blir bra skulle komma
Då skulle flickan bli glad
Kanske skulle hon vilja börja leva
Och lyckan skulle finnas varje dag.

En ny dag att möta...
Än så länge känns det ok och tänker försöka hålla fast i den tråden hela dagen, Jag den glada possetiva tjejen vart tog hon vägen vet att hon finns där känner av henne men frågan är om hon orkar sig fram.....?Jag ska försöka hjälpa henne om jag så ska sparka fram henne, det här håller inte. Livet är tufft det vet vi alla I bland blir det bara för mycket med allt, bägaren blir överfull...
Men vi alla har ju ett val,ska vi stanna kvar i mörkrets kraft och djup eller ska vi kämpa på mot ljuset och livets topp? Ingen vill stanna i mörkret eller befinna sig på djupet i livet så det är bara att kasta sig ut och kämpa på, en dag vänder allt.
Just have the HOPE  for the Future dont lose Trust for Life.

Ja nu är hösten här igen sen en tid och vintern har knackat på dörren lite....En tid som egentligen är otroligt mysig med alla tända ljus som sprider värme runt omkring en i sitt hem, men varför ska man då behöva vara så otroligt trött och varför faller så många in i en deppression just denna tid? Jag känner ju själv av det...tappat gnistan helt vet dock att jag påverkas av väder och vind,behöver ljuset för att glimma helt enkelt. Tror många känner lika just nu,något man hör i alla fall. Viktigt att man inte tappar greppet om det viktiga i livet att man försöker behålla de små ljusa stunderna och försöka se alla tillfällen till något possetivt i livet.Tycker själv det är svårt, det är synd att man varje höst/vinter kommer in i dessa tankar i stället för att se det fina i allt. Jag älskar alla färger runt omkring i naturen så egentligen förstår jag inte varför jag reagerea som jag gör



Det är precis som kroppen går in i sparlåga gör sig redo för att gå in i sitt "näste" Alla runt en försvinner på ett sätt men ändå inte, laddar kanske för att möta en kall/jobbig tid för att sedan vara fit för fajt när våren börjar spira igen. Så synd bara på ett sätt, den tid vi nu möter då så många mår så dåligt det är ju då vi ska umgås mer varför ska det bara vara på sommaren som allt kul stohej ska hända....bara en tanke jag ofta haft,varför tar vi inte hand om varandra bättre denna tid? Synd.
När man hör och ser vad som händer runt omkring en så skräms man, så otroligt många som inte orkar denna tid som helt enkelt ger upp. Vad håller på att hända där ute?! Varför så många krav från alla håll och kanter vad lever vi för ett liv? Stannar vi upp här och nu, tänker vi någonsin över vad vi vill, vad vi gläds åt eller rusar alla bara fram som i ett maraton? Tyvärr är det nog så....det som skrämmer mig så mycket det är vad våra barn och ungdomar har att möta på deras väg i livet alla dessa krav och detta stressade samhälle....Inte lustigt egentligen eller förvånande att vi alla mår som vi gör, tror vi glömmer bort vad som är viktigt här i livet...
Vi själva som individ..vår kropp och själ..vad vill vi och vad mår vi bra av...?
Vi är en levade själ och ingen robot!!!!
Skulle allt runt oss vara helt annorlunda, då tror jag ochså vi hade kunnat möta denna mörka tid på ett helt annat sätt......

Sitter här på jobbet och tankarna snurrar fram&tillbaka varför ska allt behöva vara så svårt har jag inte tillräckligt i livet knagglat mig fram på min krokiga väg Vad mer ska jag behöva lära Har jag inte kämpat tillräckligt nu. Frågar mina nära på andra sidan vad mer är det jag måste utstå och hur mycket ska jag orka ta........? Nog för att jag är stark men jag är ingen stålkvinna utan en levande kvinna med ett varmt Hjärta full av kärlek att dela till någon....alla är speciella på sitt sätt även jag Finns inte någon som mig. många säger att jag är unik och det kanske jag är eller fel av mig nu.... DET ÄR JAG! Men vad hjälper det i alla lägen...? visst jag blir starkare för varje motgång men desvärre bygger jag även då ett hårdare skyddskal runt mig. Tiden bara går och när jag sitter här och tänker tillbaka på åren som gått...Vad har jag gjort...vad har hänt...hur har jag levt....hur har jag mått...VAR BEFINNER JAG MIG NU I LIVET?????????

Ja helt klart har jag lärt mig så mycket mera och blivit så mycket starkare...Funnit mig själv här i livet så att säga men på nått sätt kämpar jag fortfarande på olika sätt fram på min väg i livet

Det är just det vägen har på ett sätt blivit rakare pga min visdom.. erfarenhet och  lärdom i livet men dock kämpar jag fortafarande fram......Skillnaden är att jag i dag är äldre, dock bara till siffran ej i sinnet.
Jag omges av min underbara ungdomar som nu står på sina egna ben sen en tid med egna boenden och förhållande, Fylls av en sådan glädje för att jag har lyckats så bra som mamma och med hjälp av mina erfarenheter i livet format dem till två starka själar som inte tar något för givet här i livet.
Två underbart vackra både till det inre och till det yttre
Så sträck på dig Annica ser du inte vad du har gjort..............?
DU HAR LYCKATS!!!!
 Mina två underbara änglar är verkligen så otroligt fina på alla sätt kan inte ha gjort det bättre....
Till skillnad från många så har jag hela tiden kämpat och kämpat och då menar jag verkligen kämpat men ändå LYCKATS hålla mig ovanpå ytan funnit lösningar till mycket och i dag så många år senare faktiskt hela 22 år som mamma och då till 90% ensam mamma kan jag se mitt resultat.
Jag har gjort något helt ofattbart med tanke på min egen livsistuation och bakrund, vet att det beror mycket på min egen väg i livet som barn etc..
.
JAG VET,  JA......JAG VET VAD LIVET HANDLAR OM!
JAG ÄLSKAR ER, DANIEL&SARAH AV HELA MITT VARMA HJÄRTA
Tack för att jag fått och får vara en viktig del i era liv

ER MAMMA I DETTA LIV



STUDENT- 08

Visst får jag otroligt mycke kärlek från mina två änglar och jag omges av fina vänner som finns där och stöttar som lyfter mig när jag sjunker...Ja jag är ju inte mer än mänsklig.

Tack alla ni eller Ja ni få men så underbart fina för allt erat stöd på min väg,glad att jag har er :)
Men även jag har tårar så mycket tårar, så det snart ej får plats inom mig
I bland blir allt bara för tungt, vill ju bara få vara Njuta av livet och dela min kärlek och värme med någon speciell
Det är väl dags för min tid nu, eller.....?

Du fanns där under ett par år Gav mig så mycket..... fyllde mig med sådan glädje och lycka, även om det bara var för korta stunder då och då
Men hur länge skulle jag behöva orka vänta???
Varje gång fyllas med sådan glädje och känna så stark Kärlek för någon för att sedan samtidigt veta....
 Det är bara NU just nu ....
Njut här och nu
I DAG ÄR I DAG OCH I MORRON ÄR I MORRON
Inget är för givet
Hur kan man stå vid någons sida Känna sådan Värme..  Kärlek.. Glädje.. men samtidigt fyllas av sådan
Sorg.. Förvirring.. Frustraton
För att man VET att denna speciella underbara person inte känner Det DÄR  eller kanske....?
Vem blir mest sårad?

Jag eller du? Är jag inte värd bättre? Någon som kan stå för att han vill finnas vid min sida kunna Älska mig 100%
man kan aldig veta vad som hända skall eller ta något för givet i livet och framförallt ej äga en annan person....

Men man kan Älska..  Man kan våga ta en dag i taget tillsammans, för att sen se vad framtiden har att ge.
Dela glädje och sorg tillsammans.

ÄR DET INTE SÅ DET SKA VARA?

Det sjuka i allt detta är ju att VI vet att vi har DET DÄR tillsammans
 att vi trivs i hop och har så skoj tillsammanas på alla sätt.
VI ÄR ETT SÅ ATT SÄGA
Vi har umgåtts som ett par men ändå inte...ALLA tror vi är ett par och då ALLA! Det lyser om oss på ett mycket speciellt sätt.

Men nu är man här, varit tvungen att fatta ett hårt beslut för att inte sjunka allt djupare
Ännu en gång Jag som måste var stark för att rädda mig själv....
Ge dig TID för att finna dina svar i livet
Ta reda på vad du vill och känner
Kanske jag finns kvar eller kanske inte när du äntligen funnit dina svar...?Det vet bara tiden och dom på andra sidan
Jag var tvungen att släppa dig... Älskar dig för mycket för att bara finnas i bland

Många tillfällen ja mer eller mindre jämt när vi är ute tillsammans får vi frågan om vi är ett par och jag tittar på dig...vad ska jag säga? Hon är en mycket fin vän till mig säger du, när jag sen frågar dig vad du menar eftersom vi delar så mycket mera tillsammans...va då vän???? svara du att jag är en mycket fin speciell vän...betydande person i ditt liv

Vet inte vad jag ska tro eller känna, inte lätt att förstå när man får dubbla budskap
Vad än som händer så vet jag vad jag känner och kommer säkerligen känna så en längre tid till och visst vet jag fina du att jag är speciell för dig men hur speciell?
Tiden vet och ger alla svaren

 
Picknick nere vid ån 16/6-2010


16/6-2010

Midsommar Västervik 2010


Midsommar 2010

Hej alla igen nu åter här....
Ja gud var ska man börja egentligen har ju hänt så otroligt mycke sen jag va duktig att besöka min blogg.Har inte haft ett fungerande nät på 6 veckor men nu äntligen sen ca en vecka så funkar det.

Tiden springer i väg och det har nu hunnit bli april mån och våren är äntligen här,ljuset och solen visar sig och man känner sig lite piggare dock fortfarande trött men beror på mycket som hänt senaste månaderna samt övergången från vinter till vår...vem man än pratar med har kännt sig trött länge....I dag har det varit en helt underbar dag ute och man känner nu att sommarn sakta börjar närma sig...Äntligen!!!

För att göra en lång historia kort så har det som sagt hänt massa förändringar i mitt  liv detta år 2010. Båda mina underbara ungdomar Daniel&Sarah som mestadels bott hos mig under deras uppväxt beslutade att det snart var dags att flytta hemifrån. Dagen man bävat för stod plötsligt där,visst har man vetat att den ska komma men inte när. Trodde att Daniel skulle flytta först, mycket för att han pratat om det mer än vad Sarah hade gjort...till sommarn 2010 sa Daniel, då mamma är det dags. Man visste men man slog bort det..typ Ja Ja den dagen... det tar jag då, det fixar sig säkert...

Sen kom DAGEN när allt förändrades och fyllde mig med en sådan oändlig kaos........... 

Sarah kom hem och sa... mamma jag kommer nog flytta i januari vet inte när ännu men under januari tror jag.

Vaaaa!!! sa jag Vadå Flytta??? Nu förstår jag ingenting...Du ska ju bo hemma bra länge till...det sa du ju,eller?

Det visa sig att en vän till henne hade en lägenhet som hon ev kunde ta över,allt gick så otroligt snabbt. daniel fick reda på det och det fick honom att rappa på. Va då syrran flytta före mig..hm...det var ju inte tanken. Där stod jag mitt i allt och förstod ganska snabbt att men Gud var ska jag flytta då? Här kan jag ju inte bo kvar själv arbetslös och en hyra på 5500 och med en inkomst på dryga 8000. Hjälp vad gör jag nu!!!!????

Man försöker landa i allt och tänka realistiskt och klart, Ok bara att sätta i gång att skriva ett brev som jag sen mailar till massa olika hyresvärdar och så blev det. Fick snart svar från Sporea om en tvåa på humlegatan,nästan lika stor som trean vi nu bodde i (69kvm) Humlegatan hade vi ju bott förut så det känndes ju inte helt främmande eller alls fel men....hyran var nästan densamma som vi hade och det gick ju ej med min inkomst och alldeles själv. Så innan jag egentligen hann tänka alls så berättade jag för Daniel och hans flickvän Elli om mitt erbjudande och de förstod ju min sittuation. Såg i deras ögon vad de tänkte och som den hjälpande mamma man alltid varit så sa jag..men den lägenheten kanske ni ska titta på, ni vill ju ha tag i något. Visserligen så är det ju tidigare än sommaren men du Danne verkar ju vilja finna nått eget.

Även här gick allt mycket snabbt,som i alltid i mitt liv.....Antingen händer inget eller så händer allt på en gång.

Ja vad hände med allt detta tror ni.....?

Jo Danne och Elli fick lägenheten på humlegatan och blev ju jätte glada förstås och jag kan känna igen den känslan,Inflyttning skedde 1 januari 2010.

Sarah fick oxå sin lägenhet även om det var mer strul runt den och hon flyttade mitten av februari 2010

Ja men vad hände då med lilla mig...................?
Jo under början av dec månad när jag ännu inte fått napp på någon lägenhet började jag smått känna panik, men efter ett samtal den 10 dec till en privat hyresvärd där jag mer eller mindre sa att jag tar vad som helst och förklarade hur viktigt det var att jag fick tag i en lägenhet så fort som möjligt så sa han kan du återkomma under em. Klart jag kan sa jag, jag fixar och donar inför min dotters 20 års dag så jag är ändå hemma. Han ringde mig  runt halv 4 och bad mig komma halv 5 till Arbetaregatan 12 A där han kunde visa en tvåa. Ja så blev det och jag tog den, vad annat kunde jag göra om jag inte skulle behöva bo i en hundkoja på gården. Lägenheten va ok och i den kaotiska sittuationen jag stod i så känndes det som än stor lättnad att det äntligen löst sig. Det bästa av allt hyran låg på 4017 kr/mån, inflyttning skedde 27 februari.

Ni kan ju själva förstå resten av tiden fram till flytt, alla tre skulle helt plötsligt flytta, men till olika hem! Och där mitt i denna kaos stod jag Glad... Ledsen.... Jag fatta nog inget om jag ska va ärlig,allt gick så otroligt fort med allt.

Ja så i dag bor vi nu sen en tid i tre olika hem från att ha bott under samma tak i snart 22 år, vad ska jag säga.....? Klart jag är Glad för deras skull och det är väl klart att jag är stolt över dem att de nu står på egna ben och att de är så duktiga med allt, runt allt..helt plötsligt så vuxna. Vad har hänt???

Jag är den stoltaste mamman på jorden tror jag haha...Älskar mina änglar så otroligt mycket:)

Men här sitter helt plötsligt jag, bara jag och Pricken i en lägenhet på 56 kvm och förstår inte vad tiden tog vägen...vad hände? Så många tårar jag fällt...ni kan inte ana, sådan tomhet.. tysthet.. ensamhet.. Ja allt kommer helt plötsligt över en men ändå känner jag mig glad stark och lugn, den ekvationen får jag inte i hop tyvärr.

Jag vet ännu inte om jag gillar mitt nya liv fullt ut, jag älskar liv och rörelse, Så har det alltid varit i mitt liv och  kommer nog alltid vara så på ett&annat sätt. Därför känner jag mig ännu inte riktigt bekväm i min nya livs roll även om jag oxå kan tycka det bitvis är skönt.

Jag saknar mina underbara änglar Daniel och sarah....så är det bara. Vi har levt så otroligt nära varandra i alla år och våra band är så starka mellan oss, bara vi tre vet varför :) Det har inte alltid varit lätt men våran kärlek har övervunnit alla svårigheter och motgångar i livet.........

Allt kommer bli bra det vet jag :) och jag kommer alltid finnas här för er..................

Hej alla där ute....
Nästan pinsamt detta, så jätte länge sen jag va inne och skrev i min blogg men har helt enkelt inte haft motivationen. Har hänt så mycket sedan sist och vet inte var jag ska börja. När jag skriver så haffar jag ej heller över mina rader utan det tar sin lilla stund.  Vill sitta i lugn och ro när jag skriver och just nu sitter jag på jobbet och det känns allt utom rätt att skriva då...ville bara kolla in en snabbsväng på bloggen se om den fanns kvar :) och det gjorde den...Har sen en tid även problem med mitt nät på datorn så haft svårt att sitta hemma men ska i dag försöka få kontakt med telenor och be dem hjälpa mig med mitt mobila bredband.Säger Hej för en kort stund men snart tillbaka med lite bättre innehåll.
Kramar  :)

Barn som har det svårt i världen. Gud bevare dem på färden.

Mörkret tätnar i advent och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter. Låt dem le och leka åter.

Kölden biter i advent och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna. Ge dem värme. Låt det ljusna.

Julen nalkas i advent, och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker, när de fyra ljusen blänker.

Ja nu har vi närmat oss ännu ett steg närmare julen, en tid som ska vara mysig och förgylla oss alla med massa skratt, härliga juldofter, god mat, mycke godis och framförallt det viktigaste....en hamonifylld tid tillsammans med nära och kära. Detta är vad vi alla önskar men tyvärr får alla ej uppleva det denna tid. En underbar härlig tid som nu väntas kan ju även vara en katastrof för många men det viktigaste är ju att vi alla gör vårt bästa med att dela vår glädje och  ta vara på Tiden tillsammans..........

Ännu har denna söndag inte varit så annurlunda än någon annan söndag för mig, gick upp efter 10 och tog en promenad med Pricken sen hem där kaffet var klart mmmm....Skicka sen massa advent sms till mina vänner :) Satte mig sen med lite frukost framför Wildfire som var på Tv. Daniel är hos Elli och Sarah är hos Jonny så bara jag och Pricken hemma denna tidiga andra advent. De kommer väl hem under dan eller framåt kvällen :) blir då lite adventmys tillsammans. Från att haft full rörelse med åren så får man nu en försmak på tystnaden och den egna tiden både på gott och ont.....Frågan är vad jag föredrar??? Älskar ju när det är rörelse runt omkring mig men trivs ju oxå med att bara vara här och nu, så mycket blandade känslor. Många andra är nog nu ute på söndags promenad eller kanske går och myser i gamla linköping bland många andra....Ja och jag funderar på att mysa ner mig i soffan med lite kaffe och en bra bok, inte så fel det heller...Önskar alla mina nära och kära och alla andra en mysig /trevlig skön andra advent :)